Sakta men säkert

Det är nu vi börjar sätta igång på riktigt. Det har sjunkit in i båda nu att snart kommer en baby hem till oss. Vi börjar mer och mer förbereda oss. Jag börjar samla mer och mer tankar kring förlossningen om vad jag önskar och hoppas ska hända. Jag känner att ett lugn inför förlossningen infinner sig samtidigt som veckorna till ankomsten minskar.

20130131-191857.jpgBarnskyddet (alltså en bilbarnstol jag visste inte heller för någon månad sen) är inköpt och väntar uppackad på att monteras in i nya familjebilen.
Barnvagnen är fixad men inte hämtad lika så med spjälsängen.

20130131-192006.jpgEn tvättmaskin är installerad i badrummet och ovanpå ligger en liten skötbädd som Giraffen redan lagt ut. En IKEA-kasse med lite kläder för de allra första månaderna lånat från E väntar på att läggas på plats garderoben.
En önskelista mer saker som jag vill skaffa till bebis är skriven. Ansökan om
föräldraledigheten är inskickad.
Allt börjar så småningom falla på plats.
Lyckan när vi ser de små spåren av bebisen som snart ska komma är obeskrivlig. Vi står förundrade och tittar på bilbarnstolen som vi ska köra hem vårt barn i och stoltheten lyser i min Giraffs ögon och själv har jag svårt att hålla tårarna inne.

En annan sak

Vi har köpt en ny bil föresten. Giraffens sportbil är ett minne blott och istället har vi en Volvo V70 istället. Alltså en stor rymlig kombi som man får plats med barnvagnar, mops, matkassar och vad massa annat junk. Den är jättefin och alltså vi gillar den jättemycket.

Nästa grej är att jag börjat vekna mer och mer… Kanske inte blir en lägenhet i stan nästa gång vi köper bostad (längenheten vi bor i nu är bara en 2rok som vi mellanlandar i) utan ett rymligt litet radhus med trädgård för barn att leka i. Alltså det så långt ifrån mina drömmar och tankar om dröm boendet.
Men drömmar ändras och för mig ändras livet väldigt drastiskt snart. Snart är inte jag längre viktigast och det jag innan himlade åt (Volvo, villa, vovve) verkar snart vara en verklighet för mig.

Klåda!

Ställen det har kliat på min kropp idag och klockan är inte ens 07.10!!
I nacken, pannan, ögonbrynen, höger arm, magen (å fy fan sluta klia någon gång) höger smalben och ovan på vänster fot och vänster häl!!
Behöver jag ens säga att jag håller på att bli vansinnig här?!

Just ja, bebis har något emot att andas också! Den ligger och trycker på högra lunga i tid och otid med vad som verkar vara likt sin mor lite för breda röv. Och bebis har alltså vänt på sig, det bar väl drygt två veckor sedan jag kände hur det roterade i magen. Nu hoppas vi att den stannar där och inte vänder sig igen.

Rättelse!

Att spräcka de enda par byxor du har (jag tycker inte om att köpa mamma-kläder okej) som du i princip levt i varje dag de senaste 4 månaderna i rumpan, då är du fet! Tack för mig.

Och vad fan ska jag ha på mig imorgon?!

Läpparna

Idag har jag varit på gång nummer två av Aqua mama och plaskat med de andra Munin mammorna. Jag måste säga att det är väldigt skönt att kunna röra sig obehindrat i vattnet och gillar det.
Däremot den förlossningförberedande delen har jag däremot mycket svårare för. Jag blir fnissig och tramsig och kan inte slappna av. I de ögonblicken önskar jag att Lina också var gravid så hade vi kunnat gör det tillsammans. Det är en grej då vi ska stå vid kanten av poolen och hålla i stången och göra ”åttor” med bäckenet. Samtidigt läser ledaren en ”förlossningsberättelse” där hon börjar med att säga till oss att blunda, slappna av och andas in genom näsan och ut genom munnen. Sen ber hon oss slappna av i läpparna. När vi samtidigt står och rullar med vårt bäcken måste jag säga till mig själv, hon menar inte de läpparna din dummer utan de i fejset och fnisset är ett faktum. Inte blir det bättre när den lunga Enya låten utbyts mot Carola – Fångad av en stormvind samtidigt som vi i berättelsen nu kommit till sjukhuset och ska föda ”vårt” barn. Inombords brister det för mig och jag vet att Lina hade skrattat lika gott och troligtvis haft samma tankar.

10p till Mumin!

Vem vaggade förbi en annan vaggande Muminmamma på perrongen på södra station då? La mig i omkörningsfilen och nästan susade förbi eller nja kanske inte… Troligen var hon bara mer kissnödig än jag. Det är det som skiljer en åt från vaggande till mer hasande gång numera.

Julklappen

20130121-211518.jpg
Så jag fick ett Konad-kit i julklapp av bästis. För hon känner mig så bra och vet att jag blir helt prillig av lycka över sånt här skit (för att hon själv blir det såklart). Det kluriga är bara att jag allt som oftast har glitterlack på mina naglar, antingen som layering eller ett riktigt vulgärt bling som riktigt syns. Hur ska de små söta stämplar med blommor och fjärilar synas på blinget?
Detta är första gången sen flytten som jag bär nagellack. Det blev en ny favorit China Glaze Fast Track från The hunger games kollektionen. Ett nudefärgat lack med finkornigt guldglitter. Lacket drar åt gult och får gärna mina händer att se ut som en rökares, men jag har en lösning på det! Jag lackar ett lager med ett lager ljusrosa jellylack från Nfu Oh först för att motverka det gula och använder Fast Track som layering. Kalasbra!
Testade stämpeln på en av naglarna nu, jag har hållit mig från att slita upp förpackningen tills efter flytten. Det gick inte perfekt kanske fjärilen vart lite defekt, men motiven är liksom så försynta. Hur får jag det mer bling? Är det nya stämpelbrickor med vräkigare motiv som fattas mig?