Dramatik i vardagen


 

Min sköna söndag med brunch på Enskede värdshus följt av lite ärenden på IKEA (usch) och Täby C kom plötslig av sig vid läggdags. Jag insåg att min vanligtvis mycket livliga bebis inte gett sig till känna sedan 9-10 tiden på morgonen när den hade en väldans hicka. Efter det har jag känt obehag och sammandragningar, men inga sparkar. Vi blir så klart orolig och ringer förlossningen som man har blivit tillsagd att göra och vi blir ombedda att åka direkt in på en undersökning.

20130326-100612.jpg

20130326-100624.jpg

 

Där inne blir vi väl omhändertagna av en underbar barnmorska som fäster lite sladdar på magen CTG för att registrera barnets hjärtljud och livmoderns sammandragningar. Bebis hjärtljud tickar på lugnande och bjuder dessutom på någon spark och efter 45 min får vi veta att doktorn bedömer allt som normalt och vi kan åka hem och sova. Barnmorskan förklarar att om den fortsätter vara så lugn i morgon så ska jag höra av mig vid 3 tiden igen, så får jag åka in för ny undersökning.
Igår var en väldigt lugn dag också med hick på morgonen och så tyst, det blev att åka in till sjukhuset igen för ytterligare undersökningar. Efter en timmes väntan på sjukhuset fick vi äntligen undersökas, på med sladdarna på magen och bevaka bebisen hjärtljud igen. Denna gången händer det inte så mycket med rörelser i magen under tiden jag sitter uppkopplad och doktorn gör ett ultraljud för att kolla upp bebisen. Doktorn ser hur bebisen rör sina små händer och säger att det ser fint ut. Hon ber oss att gå och äta lite och komma tillbaka så gör vi om CTG efter som bebisen nog låg och sov under undersökningen. Efter en sådär middag på patienthotellet är vi åter på plats och jag är uppkopplade mot apparaten. Bebisen är trots middag lika stilla och barnmorskan är inne och försöker väcka den genom att buffa på min mage. Reaktion från bebis uteblir och en stund senare kommer doktorn in och meddelar oss att hon ska försöka ytterligare provocera bebisen att röra på sig, men händer inget då kommer de bli tvungna att plocka ut bebisen med kejsarsnitt idag. Hon ber mig ta av mig kläderna på underkroppen för undersökning och lämnar rummet. Lite chockad och tårögd men ändå lugn sitter jag på britsen och tittar på Giraffen och säger jaha ska vi bli föräldrar nu? Vi har ju 3 veckor kvar och jag har inte packat väskan till BB och barnvagnen ska hämtas från butiken om en vecka. Alla praktiska saker rusar genom mitt och Giraffens huvud samtidigt som jag står och plockar av mig mina byxor. Doktorn kommer in igen och undersöker mig, det petas ordentligt på den som har gått från att vara som en nästipp till att kännas som en underläpp och jag får veta att jag inte är öppen ännu så att det skulle bli svårt att sätta igång mig för jag är inte ”mogen”. Doktorn förklarar att vi får kolla nu om hennes provokationer ger resultat den närmsta halvtimmen annars blir det kejsarsnitt och lämnar oss i rummet igen. Och det ger resultat bebisen börjar nu äntligen röra på sig och inte nog med det mina sammandragningar tilltar i styrka och blir mer regelbundna. Doktorn meddelar att något kejsarsnitt inte längre är aktuellt men att för säkerhetsskull så får jag ligga ytterligare tid med CTG-appareten uppkopplad för att lugna oss och personalen.

Efter över 4 timmar på sjukhuset får jag klä på mig och vi går in och pratar lite med doktorn innan vi får åka hem. Hon säger att allt verkar fint hon visar kurvorna från CTGn och förklarar vad som var oroande och varför hon sedan blev lugn efter sista undersökningen. Hon visar också att jag har regelbundna sammandragningar och att vi får väl se om jag får sova under natten eller om sammandragningarna kommer att tillta. För nu har jag värkar och kanske är det så att bebisen är redo att komma ut även fast jag ännu inte är öppnad och att jag kommer öppna mig under natten, vem vet? Vi får en ny tid för undersökning till idag och lugnande besked om att om jag när som helst om jag känner  mig orolig bara kan få komma tillbaka till sjukhuset för vidare undersökningar.
Så väl omhändertagen av både läkare och barnmorska känner jag mig och idag har bebis varit lite piggare att den mesta av oron har släppt. Snart ska jag dessutom tillbaka för undersökning igen och lyssna på hjärtslag och då kommer den sista biten av oro försvinna.

Värkarna då? Jo, de avtog i regelbundenhet vid 22 på kvällen och jag vaknade av några under natten. Nu på förmiddagen är det oregelbundna igen, men tilltagit något i styrka så vi får väl se hur länge bebis tänker stanna inne i magen.

Annonser

One thought on “Dramatik i vardagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s