Återkommande tema

Ett återkommande tema i mitt liv är att SL säger fuck U till alla sina resenärer. Idag är min andra abetsdag sedan jag tackade för mig och gick på föräldraledighet. 4 resor har SL strulat till 3. Jag känner mig sur och vresig och vill ställa mig och skrika som ett barn. Jag vill skälla ut all personal och förklara att jag har en bebis att åka hem till. Jag missar så mycket vaken tid nu. Förstår ni hur mycket som händer nu va?! Jag missar ju allt nu.
Jävla skit!

Återkommande tema

Ett återkommande tema i mitt liv är att SL säger fuck U till alla sina resenärer. Idag är min andra abetsdag sedan jag tackade för mig och gick på föräldraledighet. 4 resor har SL strulat till 3. Jag känner mig sur och vresig och vill ställa mig och skrika som ett barn. Jag vill skälla ut all personal och förklara att jag har en bebis att åka hem till. Jag missar så mycket vaken tid nu. Förstår ni hur mycket som händer nu va?! Jag missar ju allt nu.
Jävla skit!

Min förlossningsberättelse: förlossningen

Allt som jag önskat och tänkt inför förlossningen har nu gått åt pipsvängen. Jag är på SÖS istället för BB Stockholm, har dropp i armen, en epiduralbedövning i ryggen som ger mig en fruktansvärd klåda och jag har precis pratat med läkaren på BB om att göra ett kejsarsnitt. Allt har gått precis tvärtom som jag ville. Ett av mina mål jag har haft under hela graviditeten som jag plockat fram när det varit jobbigt var att jag ville veta hur det kändes att föda barn, uppleva krystvärkar, ta reda på hur mycket jag och min kropp orkar och nu står det klart att jag inte kommer få vara med om detta. Jag har för berett mig på flera olika scenarion under förlossningen och tänk på hur jag ska komma vidare trots att det inte blir som jag vill, igångsättning etc utom just för kejsarsnitt. Kejsarsnitt fanns aldrig ens en tanke på att det skulle kunna hända. Jag är ganska ung, frisk och ”välbyggd” varför skulle det inte gå att föda då? Jag saknade helt strategi för hur jag skulle hantera situationen.
Min rädslan över att behöva vara vaken samtidigt som någon skär upp mig och besvikelsen över att jag inte får föda mitt barn gör att jag nu första gången jag bryter ihop. Jag ligger i en hög och bara gråter och skakar. Jag kan inte förstå vad jag har gjort fel. Jag har gjort allt vad jag kunnat, fortsatt varit positiv trots rädslor och följt alla medicinska råd barnmorskan och läkarna gett. Vi beslutar ändå att välja ett snitt trots alla mina rädslor, men det måste göras snarast jag klarar inte att ligga i timmar och vänta på att få göra ett snitt. Läkaren säger att det är skiftbyte nu, men så fort de bytt personal kan de sätta igång. Jag frågar också läkaren om jag kan få sövas för jag klara inte av tanken på att vara vaken under operationen och läkaren förklara att jag vill vara vaken för att få träffa mitt barn, men säger att hon ska be narkosläkaren prata med mig om operationen. När narkosläkaren kommer förklarar hon att sövas kommer inte på tal då det är en ökad risk för dödsfall när man är gravid då mitt svalg är svullet och slutar jag andas är det inte säkert att de lyckas ventilera mig. Efter narkosläkaren informerat om varför man gör kejsarsnitt under lokalbedövning för klarar min sambo att även om jag fått för läkarna hade han ALDRIG låtit mig sövas. Han förklara hur mycket jag betyder för honom och hur mycket han tycker om mig samtidigt som han ligger och håller om mig i sängen. Barnmorskan har stängt av det värkstimmulerande droppet och vi ligger bara och väntar på att jag ska få rullas in i operationssalen. Vid 17 tiden är det dags att åka in på operation och jag började gråta hysteriskt. Jag grät, hackade tänder och hela min kropp skakade. Jag var livrädd och hade sån dödsångest inför ingreppet. När de försökte sätta in en port i armen för dropp skakade jag så att sköterskan helt misslyckades.
Utan sambon vid min sida under hela operationen vet jag inte om jag hade funnit styrkan och modet att trots dödsångesten ändå genomföra det som faktiskt är bäst för alla parter. Jag lyckades till slut återfå lugnet och under hela operationen sökte jag hans ögon och hans styrka och lugn var det som hjälpte mig igenom det hela. Den 22 april kl 17.35 kom äntligen vår dotter som vägde 4100g och var 54cm lång. Jag fick en snabb titt på vår dotter innan sambon och barnmorskan gick iväg för att undersöka henne. Sedan kom de tillbaka och barnmorskan la vår dotter på mitt bröst där hon genast började amma samtidigt som läkarteamet sydde ihop mig. Sedan fick jag åka upp till uppvaket och sambon fick stanna med vår dotter för övervakning innan vi åter fick förenas en timme senare upp på uppvaket.
Det visade sig att bebisen legat och tittat framåt i mitt bäcken och fastnat med sitt huvud på något vis. När hon föddes hade hon en äggformad bula på sitt huvud då hon fastnat i mitt bäcken.
Trots att förlossningen slutade i ett ”trauma” för mig som jag har behövt/behöver bearbeta är ändå upplevelsen av förlossningen fin och mycket positiv. Jag lärde mig mycket om mig själv och vilken enorm styrka jag ändå besitter. Efter varje motgång lyckas jag samla mig och gå vidare trots rädslor. Samarbetet mellan mig och sambon var också väldigt bra, hans närvaro och stöd var ovärderligt och hans lugn och lyhördhet hjälpte mig att hålla mig lugn och sansad. Enligt sambon inte var några problem för jag var lugn och trygg hela vägen han behövde inte göra mycket mer än att påminna mig att andas, hålla mig i handen och serva mig med dryck och dyl medan barnmorskorna skötte allt medicinskt. Alla barnmorskor, undersköterskor var fantastiska och uppmuntrande, de var respektfulla mot mina önskningar och behov samtidigt som de hjälpte mig med de rätta medicinska besluten.

20130827-210653.jpgEn trött och omtöcknad mamma och hungrig flicka på uppvaket

20130827-210916.jpgPå BB inlindad som en liten burrito

20130827-211119.jpgknappt ett dygn gammal

Så var dagen kommen

… för att göra vagnen till sittvagn.

20130825-220857.jpg
Och efter ha bytt till sittdel och bläddrat lite mer i bruksanvisningarna och hittat ännu mer härliga funktioner på vår vagn älskar jag den ännu mer. Jag är så glad att vi bestämde oss för att köpa vår Bugaboo Buffalo, jag förstår verkligen varför nästan varenda barnvagn man ser på stan är en Bugga. Den är så bra, snygg och superpraktisk. Jag vill ligga med min (okej skruttens men mest min) barnvagn. Jag skulle vilja lägga mig i barnvagnen och make sweet, sweet love med den.

Depotta ögonskuggan

För ett tag sen fick jag en sminkpalett av Giraffen. Var lite misstänksam då det sällan är en bra idé att ens pojkvän köper smink åt en när man själv inte valt ut det, men det visade sig vara ett lyckokast. Jag fullkomligt älskade rougen och som användes till sista smulet och ögonskuggorna har också använts flitigt, men sen har paletten blivit liggandes lite då den tar plats i min överlevnadsnecessär. Så lösningen på problemet finns hos Google och efter en snabb koll på Youtube finner man råd.

20130825-230053.jpg
Man behöver varm ugn på 100 grader, en bakplåt med folie, något smalt och vasst att peta med, en ask med magnet att stoppa skuggorna i och eventuellt medicinsk bensin.

20130825-230148.jpg
Jag tjoffade in paletten på plåten i 2-3 minuter. Sen tog jag nagelsaxen petade in i kanterna, vickade lite och plättlätt lossnar skuggan från klistret i asken.

20130825-230736.jpg
Tadah! Skuggorna lösa och färdiga för användning. Har man lite rester av lim kvar på metallen och man vill ta bort den kan man bara ta lite medicinsk bensin och torka bort med lite bomull.

20130825-232025.jpg
I sitt nya hölje färdiga att använda. Nu ska jag bara köpa en till skugga så att asken är komplett.

Skattjakten

Den stora bostadsjakten på drömbostaden är i full gång. Och okej det blir inte drömbostaden ännu. Helst skulle Giraffen, Hubben och Burrito baby vilja flytta till en villa med härliga grönytor, medan jag vill ha en rymlig sekelskifteslägenhet (ja inte det senaste sekelskiftet såklart) på minst 4 rum, parkett i alla rum och en öppenspis. Vi har inte råd med något av det. Så fram till dess letar vi efter lämplig lägenhet som passar både i pris, yta och barnvänligt. Idag är stora visningsdagen i augusti. Vi har lyckats klämma in 4 visningar i Täby denna dagen mellan 12-14 och varit skitjobbiga mot alla mäklare. Att ha spekulanter som jobbar i branschen innebär fler frågor och nedslag på lägenheterna och mäklare som säger ehhh det får jag ta reda på. Det som är intressant och se är hur många mäklare som är lata och inte jobbar för en försäljning. Vi har varit på visningar där mäklaren stått och gömt sig i köket och inte gått fram och hälsat förrän långt efter vi klivit in i lägenheten trots att det bara är vi och en spekulant till och senare säger de att ett bud på utropspriset är lagt för att senare redovisa på hemsidan två bud under utropspriset. Eller som i senaste lägenheten där mäklaren har noll koll på något om området, fastigheten eller föreningen, inte skyltat något för visning i området utan satt upp en handskriven lapp i trapphuset, har ställt sina båtar till skor mitt framför dörren i hallen samt presenterar en ritning på lägenheten som är fel och säger att det gick inte och ändra(?!) jag som själv jobbar i diakrit vet att det är en bit av kaka. Jo jag vet att fortfarande går det att sälja lägenheter, men marknaden är trögare nu och efter ha knarkat hemnet ser jag att buden dröjer och budgivningen är mer moderat några höjningar med 25000 i stöten är det inte frågan om längre. Ett är säkert jag tänker nästa gång vi gör en försäljning av bostad tänker jag kolla min mäklare när hen visar ett annat objekt så jag kan kolla upp hur mäklaren jobbar.

Underhållning och feminism

En dag ur en föräldraledig liv. Skrutten ligger på golvet och leker samtidigt som jag och Giraffen viker tvätt. Vi har tittat på Gomorron Sverige och sen har tven stått på i bakgrunden under förmiddagen. Lagom till tvättvikningen börjar Dans för singlar.

20130823-195936.jpg
Ett riktigt skitprogram och på finska vad annars? Tangolandet Finland! Det är så dåligt att det nästan blir underhållande. Man skäms så åt allas vägnar inblandade och jag blir irriterad. Det är så pajigt alltihop och som om det inte räckte har porträtterar den en förlegad kvinnosyn. Deltagarna bestod av 6 kvinnor och 3 män. Två kvinnor på en gubbe (för gubbar var de oavsett åldern) alltså, suck! Kvinnorna skulle sen gå ut på en shoppingtur med mannen och välja en skjorta till dansen. Den skjortan som mannen slutgiltligen valde var den som fick gå på dans med honom. Hela vinklingen är hur kvinnorna är om de är tillräckligt intresserade av mannen osv. Allt handlar om vilken kvinna som är lämpligast och som man ska välja. Om kvinnan överhuvudtaget vill bli vald och om hon kanske skulle vilja ha någon annan av de 3 männen är det ingen som frågar. Att svt låter skiten slinka med i tv-tablån även om det är på förmiddagen är ofattbart. När det är public service finns det ju möjligheter att gå i framkanten och låta bli att visa sexistisksmörja.
Aja det är så livet ser ut det är vi föräldralediga och studenterna vi kollar på vad skit som helst för att bli underhållna.

Finn ett fel

20130823-131915.jpg
Som småbarnsförälder blir man konstant avbruten. Igår började jag ta bort mitt gamla och avskavda nagellack och mitt i blev skrutten otålig och arg i sin babysitter och jag fick snabba på processen. Jag trodde att jag fick med alla fingrarna, men icke nageln på vänster tumme lyser röd.
Har jag nu tagit bort lacket? Nej, det är så klart kvar för varje gång jag tänker att jag ska ta bort lacket blir jag avbruten.