Efter att ha satt oss i skuld hos banken har vi nu fått nycklarna till nya lägenheten, hurra!
Skumpan ligger sen igår på kylning.
Och känslan när ens bebis plötsligt kan vinka. Det är så stort och omvälvande, ett riktigt tecken på att ens lilla bebis är en egen individ och hon kommunicerar med mig. Det är svårt att hålla sig från gråten. Älskade älskade lilla bebis.
Murphys lag eller lagen om alltings jävlighet som den också kallas.
Tidigare: Nej, mackan landade med smörsidan nedåt!
Efter bebis: Nej, bajsblöjan landade med bajssidan nedåt!
Att byta blöja på en bebis som skulle platsa på vilken cirkus som helst som Burrito utbrytarkungen är en prövning. Burrito ligger inte stilla 5 sekunder på skötbädden och inte allt för sällan kommer en välriktad fot och sparkar ned blöjan på golvet.
Burrito är inne i badrummet och jag hör ett ljud som jag tror kommer från toalettborsten. Och mycket riktigt hittar jag bebis med toaborsten i näven och sugandes på skaftet. Väldigt glad är jag att det var ”rätt” ände som det sögs på.
Högljutt rassel hörs bakom soffan.
-Vad gör du Burrito bebis?
-Leker lite!
-Leker lite, med vad då?
-Åhhh inget speciellt, lite flaskor bara, det är jättekul!
Lilla skurkbebisen har öppnat skutdörrarna till skåpet och rivit ut en av mina lådor med nagellack. Som tur är fick hon inte upp någon av flaskorna i alla fall.