Kaffe

20140421-205230.jpg
Idag var det dags att måla Burritos stol. Ett blocketfynd som behöver lite kärlek. Den gulnade ekfärgade tripp trapp-stolen skulle bli pastellblå med mina nyinförskaffade sprayburkar.
När jag satte på mig munskyddet vart reaktionen: -åhhh kaffe!
Inte åhhh kaffe som när man kliver in i köket och det doftar ljuvligt av nybryggt kaffe, utan åhh kaffe som den sunkig kaffeandedräkt som är vidrig. Och den fick jag återleva vid varje andetag under tiden jag slipade och målade på stolen. Kan säga att jag omvärderade min kopp kaffe jag tog precis innan jag gick ut och jobba.

20140421-211616.jpg

20140421-211634.jpg

20140421-211645.jpg
Och inte blev stolen klar heller, för färgen tog slut, men nästa gång ska jag nog säkra upp med tuggummi innan jag sätter igång.

På tal om mänskliga behov

Idag var en jobbdag för mig vilket innebär njutning på hög nivå. Jag får göra saker som äta lunch, gå på toaletten och tänka ifred, lyx! Idag stördes min lyx av en mindre angenäm sak, tre av tre möjliga tillfällen idag när jag skulle ta min minipaus och njuta av ett stressfritt toalettbesök klev jag in på en nybajsad toalett. Inte bara det att det stank död där inne det var fina färska spår i toan också. Vid varje tillfälle valde jag olika toaletter inne på kontoret, men vad hjälpte det likt förbannat har någon varit inne och förpestat toaletten. Det blev ingen lyx idag, det blev bara ett jäkla irrande efter en ren toalett.

En smärre katastrof

Ehhh så jag skulle prova på att baka vetelängder istället för bullar som jag är van vid och det blev inte så bra.

20130331-171740.jpg
För det första så blev det kanske inte så estetiskt snyggt, men tänkte första gången så får det väl vara så. För det andra så har vi en varmluftsugn och jag fick inte till det med gradantalet för det är ju olika med varmluft och vanlig. Uppenbarligen hade jag det för varmt, för den är väldigt gräddad på ytan medan det fortfarande är deg i mitten. Inte riktigt lyckat alltså. En katastrof faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag älskar att baka, men jag är ingen Leila precis. Oftast blir det bra, men ibland skiter det sig och denna gången sket det sig rejält.
Hormonmonstret vet inte om hon ska skratta eller gråta, lite både och tror jag.

Men bullarna blev bra och smakade gott.

20130331-175746.jpg

Ehhh va?

Så jag steg upp och tyckte att jag var så jäkla redig och samlad idag med rengjort fejs och insmord med diverse krämer. Kände mig sådär foxy på ett sånt naturligt sätt som ähh jag bara slängde på mig lite mjukiskläder och ser relaxed ut. Möttes nyss av denna kvinna inne i badrummet.

20130322-094023.jpg
En redig smothie-mustasch och när jag mixade smothien har det stänkt upp i ansiktet så jag har små prickar av smothie lite här var. Åhhh så samlad och snygg jag var då.

Och ser ni jag skelar tydligen och när fick jag små bekymmersrynkor mellan ögonbrynen, det här är inte okej! Jag är ju i 20 någonting åldern och då har man inte rynkor.

Glassen

Något som däremot hände i början av veckan var att Giraffen stod i sovrummet när jag gjorde mig i ordning för att duscha. När jag stod där i min födselskrud fick jag en vänskaplig dask på rumpan av Giraffen. Jag frågade lite kärvänligt om han eventuellt var sugen på lite horisontell aktivitet, men fick till svar ett stort flin och att han var sugen på glass. Jupp, jag blir numera brädad av glass. 1-0 glass vs Muminmamman

Yogan

Likt Sonja ger jag numera urinläckaget ett ansikte! Under yogan hade vi en övning där vi ska träna bäckenbotten genom att göra knipövningar. Lagom till övningen är slut och vi får slappna av kommer det en, två nysningar snabbt efter varandra. Som gravid lär man sig snabbt att nyser man kniper man annars kan det hända olyckor, men nu satt jag på yogan skulle slappna av och andas och vipps så kom det sipprandes ut en droppe av urin när jag nös. Inte nog med det så gick flera av övningarna inget vidare då det gjorde jätteont i mitt bäcken. Jag känner hur min kropp sviker mig mig mer och mer ju längre in i graviditeten jag kommer.
En annan konstig grej är att om jag har svårt att slappna av på vattengymnastiken och börjar fnissa inombords under den meditativa delen så gråter jag under yogan. När vi ligger i en grupp av gravida kvinnor och andas, slappnar av och fokuserar inåt till bebisen så kommer tårarna varje gång. Jag ser framför mig den lilla varelsen inne i magen. Hur den är liten och tunn (den ska mer än dubbla sin vikt de närmsta veckorna) och alltid så sparkar den i magen som att låta mig veta att den är där och känner min kärlek och mina tankar. Att den känner att den är efterlängtad och att jag och Giraffen ser fram emot att få vara dennes förälder. Värmen och kärleken så stark inne i rummet av kvinnor och känslorna ligger så nära ytan att det går inte att värja sig mot tårarna.