Nu lurade hon mig nästan.

Idag var det dags igen, min gamla lågstadielärare stod och vänta på samma buss som mig idag. Det visade sig att hon är en luring också och idag lurade hon mig nästan. Hon ställde sig och vänta på bussen och stirrade rätt mot mig och började vinka. Jag var lite tveksam inför vinkningen och just när jag bestämt mig för att vinka så börjar en kvinna framför mig vinka tillbaka mot min fröken. Det var nära ögat, där hon fick mig nästan. Senare när bussen dök upp gick en kvinna rätt ut framför bussen som klarade sig undan att bli mosad med blotta förskräckelsen, och jag och min fröken bytte några upprörda ord om hur man måste titta sig för och inte bara kliva rätt ut på gatan. Haha 1-0 till mig du fröken. Du försökte lura mig, men det gick inte och dessutom pratade du med mig.

Annonser

Att ta ut svängarna lite

Beslutade mig för att ta tåget hem med en kollega istället för ta min kära gamla buss. Detta innebar att jag fick stå istället för att sitta ned, för på tåget är det alltid fullt med folk. Tåget körde mycket ryckigt och jag höll på att välta omkull ett antal gånger. Sen fick jag höra att tåget tidigare blivit lite bombhotat som kunde leda till förseningar. När jag kom fram och skulle ta anslutningsbussen hem så var den försenad och jag fick vänta 15 min i snöblandat regn. Yes! Konklusion, ta inte tåget ta bussen. Den må vara försenad och du fastnar lite då och då i trafiken, men jag slipper bombhot och jag får sitta ned.
Förövrigt luktar hela bussen som Mc Donald’s. Mums?

Godmorgon!

Nu börjar vi lite försiktigt tycker jag. Godmorgon allesammans, nu står jag och fryser väntandes på bussen som jag tagit varje morgon i 1,5 år. Just denna dagen står min lågstadielärare brevid mig. Vi tittar lite igenkännande på varandra men ingen säger något. Jag skulle vilja säga hej, men vi har nu stött på varandra i busskön ett antal gånger nu och varje gång så stirrar vi på varandra utan att säga hej. Det har liksom gått så långt nu att jag inte vågar säga hej. Tänk om jag inbillar mig hon kanske inte alls känner igen mig, eller värre minns mig och tänker att jag var en jobbig liten skitunge (vilket jag också var). Nej nu ska jag sluta svammla och luta mig tillbaka och somna bakåtlutad med munnen öppen på min buss som nu anlänt.