De välkända

Som Sonja påpekade har jag nog inga bilder på mina röda stövlar i bloggen. De är ett par röda Viking (inga ängsliga Hunter). De vackra röda och pålitliga. Jag har tänkt ta en bild på mig i mina stövlar i regnet, men av någon anledning har det inte blivit av. Så det får bli en i hallen så länge.

Varför jag valt ett par röda stövlar är för att de påminner mig om min mormor. Jag fick ett par röda Tretorn av mormor i födelsedagspresent när jag fyllde 10. Jag minns att mormor ville att jag skulle ha ett par gummistövlar och hon ville jag skulle välja ett par gröna vanliga och billiga, men jag ville ha ett par dyra röda (minns att det kostade 600 kr). Jag fick som jag ville och mina tårar tränger upp i ögonen när jag tänker på vad det måste kostat henne och vilka uppoffringar hon måste gjort för att jag skulle få dessa. Hennes pension var skral, men hennes hjärta var stort. När jag blev större förstod jag att mormor rätt ofta åt potatis till middagar när hon var för sig själv för att hennes slantar skulle räcka, samtidigt som hon gärna ställde till med söndagsmiddag till hela familjen. För alla de skälen har jag mina klarröda gummistövlar som lyser upp min hall. För de är värme, lycka och kärlek för mig.

Älskade mormor

Som ni kanske har förstått saknar jag min mormor väldigt mycket. Jag tänker ofta på henne och idag bakade kanelbullar som hon så ofta gjorde. Det är en bitterljuv känsla att ta förta tuggan i den varma nybakta bullen. Smaken av kanel blandas med sorg och lycka på samma gång.  I slutändan blev jag ganska nöjd med resultatet, men lite mer kanel hade inte skadat.

Att sakna.

Varmaste, finaste mormor jag saknar dig så. Senare i år är det 6 år sedan du försvann från mig och fortfarande kan längtan och smärtan vara förlamande. Mormor var min trygga famn när världen stormade. Hon fanns där med sin doft av nybakta bullar och mjukmedel. Hennes dörr var alltid öppen för alla och hon hade alltid tid att lyssna. Kvällar då vi spelat kort eller lagt pussel samtidigt som vi paratade om stort och smått är oräkneliga. Jag saknar de kvällarna ibland så mitt hjärta vill brista. Jag är stor nu och behöver kanske inte hennes tid och omsorg på samma sätt längre, men just nu känns livet kaotiskt och förvirrat och hennes famn hade varit som en varm filt runt min oroliga och rastlösa själ.